Sportbehå - nej tack!
Inte så, har inget emot en sportbehå när den antingen kommit på rätt plats eller skall tas av.....men idag har vi varit och handlat sportbehåer och det var inget kul!!
Fick hjälpa till så gott jag kunde med att springa och byta storlekar då och då. Gick inte alls bra...
En sak som jag tänkte på i samband med detta! Varför blir det så att när man står där just utanför "omklädningsrummet" (obs, inte att missta för ett riktigt omklädningsrum, vi snackar duschdraperi på horisontalen som täcker precis det - horisontalen), varför blir det då så att man känner sig som Joseph Fritzl himself?!
Trots att man som människa innnerst inne vet att den karln har ett antal fel i sin genetiska kod, som man själv sannolikt inte dras med, så kan man faan inte hjälpa att känna sig såå skyldig när man står där utanför.
Det liksom känns som om man har en mössa på sig med texten "Jag tittar BARA på min fru, Jag tittar BARA på min fru, oops jag råkade titta lite på dej."
Varfaan kommer det ifrån? Det är som om man har nåt jävla mänskligt ok att bära utifrån det faktum att man föddes med en snopp.
Känner tjejer likadant när dom skall springa och hjälpa sina karlar med byxor etc? Gör ni det?
Jag tror inte det. Där finns det en sorts moderskod som parerar för sådana tillfällen. Är det inte så?
De gånger man som karln känt sig hotat av blickarna från en kvinna i något liknande sammanhang är fan lätträknade. Kommer rakt av inte på ett enda.
NU kanske jag är helt ute och cyklar (kan ju hoppas det) så att det egentligen inte upplevs på det sätt jag beskriver det av tjejerna själva. Men jag tror att ni killar förstår vad jag menar.
Kom iallafall hem till slut. Dagens schema; upp och äta frukost, skjutsa Sara till Fyrishov med kompisar, handla behå mm med frun (se ovan), hem och äta sen lunch, hämta Sara och kompisar, hämta pizza, få hem yngsta dotter och VOILA kl 20:00 och hela flocken är samlad och utfodrad.
Ett glas vin och kanske lite Studio NHL på Canal+.
/Storjuto
Fick hjälpa till så gott jag kunde med att springa och byta storlekar då och då. Gick inte alls bra...
En sak som jag tänkte på i samband med detta! Varför blir det så att när man står där just utanför "omklädningsrummet" (obs, inte att missta för ett riktigt omklädningsrum, vi snackar duschdraperi på horisontalen som täcker precis det - horisontalen), varför blir det då så att man känner sig som Joseph Fritzl himself?!
Trots att man som människa innnerst inne vet att den karln har ett antal fel i sin genetiska kod, som man själv sannolikt inte dras med, så kan man faan inte hjälpa att känna sig såå skyldig när man står där utanför.
Det liksom känns som om man har en mössa på sig med texten "Jag tittar BARA på min fru, Jag tittar BARA på min fru, oops jag råkade titta lite på dej."
Varfaan kommer det ifrån? Det är som om man har nåt jävla mänskligt ok att bära utifrån det faktum att man föddes med en snopp.
Känner tjejer likadant när dom skall springa och hjälpa sina karlar med byxor etc? Gör ni det?
Jag tror inte det. Där finns det en sorts moderskod som parerar för sådana tillfällen. Är det inte så?
De gånger man som karln känt sig hotat av blickarna från en kvinna i något liknande sammanhang är fan lätträknade. Kommer rakt av inte på ett enda.
NU kanske jag är helt ute och cyklar (kan ju hoppas det) så att det egentligen inte upplevs på det sätt jag beskriver det av tjejerna själva. Men jag tror att ni killar förstår vad jag menar.
Kom iallafall hem till slut. Dagens schema; upp och äta frukost, skjutsa Sara till Fyrishov med kompisar, handla behå mm med frun (se ovan), hem och äta sen lunch, hämta Sara och kompisar, hämta pizza, få hem yngsta dotter och VOILA kl 20:00 och hela flocken är samlad och utfodrad.
Ett glas vin och kanske lite Studio NHL på Canal+.
/Storjuto
Kommentarer
Trackback
