Min frus goda tårta!
Hämtade hem en glad, lycklig, nöjd och, ja, en aning småtankad fru från festen på jobbet. Hennes gräddtårta var bäst enligt alla röster. Övriga sju tårtorna som var med var av chockladtyp i olika varianter.
En lyckad kväll alltså, inte bara pga tårtan men man måste nog ha varit under framställningen av densamma för att kunna uppskatta historien. Here goes...
Hon skulle alltså baka en chokladtårta eftersom:
a) hon alltid bakar en gräddtårta
b) det är aldrig någon variation på hennes tårtor
c) alla är nog mest sugna på en chokladtårta
Alltså, tisdag em, allt hemma, middagen avklarad och köket klart för strid. Jag torkade av bänken och kröp som en vaksam tarantella tillbaka in i arbetsrummet.
Sprang in lite sporadiskt under närmsta timmen för att stödja, peppa, hjälpa och lite hålla koll på den vanligen mycket delikata balansen mellan tidsåtgång och ambitionsnivå, också kallad "Svenssons snara".
Mycket riktigt kände en viss obalans uppstå och gjorde mitt bästa för att korrigera. Dock var bottnar etc strax klart så endast själva ihopsättningen kvarstod. Ca 15 minuter efter det hör jag osande svordomar innifrån köket och kryper sakta dit och kikar in över tröskeln. Chokladbottnarna blev visst jävlligt torra. Provsmakning med bägge barnen resulterade endast i två spottande ungar över diskhon. Njet Chokladskitårtski!
Alltså plan B. Hade en vi en sån undrade jag stillla men 15 års samlevnad har präglat mig på ungefär samma sätt som en rapphöna i en varglya. Jag sade inte ett skit! (stolt)
Plan B = gräddtårta = nu. Jag fick en kortlista i handen och drog till ICA för att hinna in före kl 22. Grädde och marsipan.
Sedan var det full rulle men strax efter 23:00 ställdes en jävligt fin gräddtårta in i kylskåpet!
Körde frun i säng och rensade det grövsta i köket. Sängdags!
Där förstår ni varför det var så viktigt med tårtan!
Det blev en s k win-win situation av det hela. Frun glad, alla på hennes jobb glada, jag en gnutta smartare än innan och faktiskt också glad.
Inser dock nu att det inte blev nån tårta kvar till mig men what the hell!
Enda orosmolnet är väl när en småpackad fru säger att hon och hennes kollega Kicka funderar på att starta ett bageri ihop. SAY IT AINT SO!
Godnatt kamrater!
/Storjuto
En lyckad kväll alltså, inte bara pga tårtan men man måste nog ha varit under framställningen av densamma för att kunna uppskatta historien. Here goes...
Hon skulle alltså baka en chokladtårta eftersom:
a) hon alltid bakar en gräddtårta
b) det är aldrig någon variation på hennes tårtor
c) alla är nog mest sugna på en chokladtårta
Alltså, tisdag em, allt hemma, middagen avklarad och köket klart för strid. Jag torkade av bänken och kröp som en vaksam tarantella tillbaka in i arbetsrummet.
Sprang in lite sporadiskt under närmsta timmen för att stödja, peppa, hjälpa och lite hålla koll på den vanligen mycket delikata balansen mellan tidsåtgång och ambitionsnivå, också kallad "Svenssons snara".
Mycket riktigt kände en viss obalans uppstå och gjorde mitt bästa för att korrigera. Dock var bottnar etc strax klart så endast själva ihopsättningen kvarstod. Ca 15 minuter efter det hör jag osande svordomar innifrån köket och kryper sakta dit och kikar in över tröskeln. Chokladbottnarna blev visst jävlligt torra. Provsmakning med bägge barnen resulterade endast i två spottande ungar över diskhon. Njet Chokladskitårtski!
Alltså plan B. Hade en vi en sån undrade jag stillla men 15 års samlevnad har präglat mig på ungefär samma sätt som en rapphöna i en varglya. Jag sade inte ett skit! (stolt)
Plan B = gräddtårta = nu. Jag fick en kortlista i handen och drog till ICA för att hinna in före kl 22. Grädde och marsipan.
Sedan var det full rulle men strax efter 23:00 ställdes en jävligt fin gräddtårta in i kylskåpet!
Körde frun i säng och rensade det grövsta i köket. Sängdags!
Där förstår ni varför det var så viktigt med tårtan!
Det blev en s k win-win situation av det hela. Frun glad, alla på hennes jobb glada, jag en gnutta smartare än innan och faktiskt också glad.
Inser dock nu att det inte blev nån tårta kvar till mig men what the hell!
Enda orosmolnet är väl när en småpackad fru säger att hon och hennes kollega Kicka funderar på att starta ett bageri ihop. SAY IT AINT SO!
Godnatt kamrater!
/Storjuto
Kommentarer
Trackback
