Internet tillbaka....äntligen
Hej, har varit utan internet sedan i torsdags förra veckan. Bredbandsmodemet gick och tvärdog.
Ringde Comhem snabbt som sjutton och har sedan gått och väntat. Några reflektioner av detta:
- läser bl a i Aftonbladet om klagomålen på comhem. Kan inte direkt hålla med, det mesta tycker jag går smärtfritt. Långa telefonköer ibland, ok. Eftersom jag har både telefon och bredband så ringer jag till telefonsupporten (ja det är ju dit man ringer men jag menar att jag väljer dom som supportar telefonin, inte bredbandet) eftersom det brukar gå fortare att komma fram då. Är något nere så är det ju det för både telefon och bredband.
Men annars, ringde på fredag och frågade efter paketid på det nya modemet jag väntade på, fick det direkt och kunde sedan följa paketet vid Schenkers sida.
Det om varit jobbigt under närmare 1 1/2 månad är konstanta avbrott på bredbandet i hela Sävja. EFtersom vi har telefoni där också så blir dt extra jobbigt. Man är ju liksom van vid att telefonen skall fungera. Och dom som ringer till oss vet ju inte att vi har fel på telefonin.
Men jag var ju på väg åt ett annat håll, kan alltså inte hålla med i den kritik som Comhem får. Man undrar ju om det är olika kundtjänster för olika städer eller har jag alltid haft tur att hamna hos bra personer. Vem vet?!
Kritiken riktar sig mot kundtjänst, dom flesta verkar vara överrens om att comhem har en bra produkt när den väl fungerar.
Shit, tror jag tappade tråden igen, skulle komma in på de kusilga i hur beroende man blir av ett fungerande internet. Inser att det finns inte mycket som man kan klara på annat sätt än just internet:
- vad är det på tv? usch, bläddra i tidningen eller i text-tv, eller digitalboxen.
- vad händer i världen? pricka in en nyhetssändning på tv, kan inte ens komma ihåg vilka tider som numera gäller för nyheterna.
- hitta telefonnummer, skulle fylla en vab-anmälan (blankett) till försäkringskassan och hur hittar man nummret till skolan när man kastat alla telefonkataloger.
Sedan när man väl fått igång allting och kollat mailen och det nödvändigast så blir man ändå sittande där och ev surfar utan mål.
Men det finns iallafall vissa grundläggande behov som man skapat och som gör att en tid utan "nätet" blir jävligt jobbig.
Tänker man tillbaka så satt man i slutet av 90-talet och kopplade upp sig med modem över telefonledningen. Nådde svindlande hastigheter på 56 kbs. Kbs är kilobit per sekund för er som inte visste det. Numera har man 50 Mbs fast uppkoppling.
Hur faan orkade man surfa förr??
Hur sjutton förklarar man hur det var förr för sina barn? Dom är ju konstant uppkopplade, hemma och via mobilen. Alltid nåbara.
Utom Sofie som faktiskt ofta stänger av telefonen men jag börjar missatänka att hon bara är rädd om batteriet......
/Storjuto
Ringde Comhem snabbt som sjutton och har sedan gått och väntat. Några reflektioner av detta:
- läser bl a i Aftonbladet om klagomålen på comhem. Kan inte direkt hålla med, det mesta tycker jag går smärtfritt. Långa telefonköer ibland, ok. Eftersom jag har både telefon och bredband så ringer jag till telefonsupporten (ja det är ju dit man ringer men jag menar att jag väljer dom som supportar telefonin, inte bredbandet) eftersom det brukar gå fortare att komma fram då. Är något nere så är det ju det för både telefon och bredband.
Men annars, ringde på fredag och frågade efter paketid på det nya modemet jag väntade på, fick det direkt och kunde sedan följa paketet vid Schenkers sida.
Det om varit jobbigt under närmare 1 1/2 månad är konstanta avbrott på bredbandet i hela Sävja. EFtersom vi har telefoni där också så blir dt extra jobbigt. Man är ju liksom van vid att telefonen skall fungera. Och dom som ringer till oss vet ju inte att vi har fel på telefonin.
Men jag var ju på väg åt ett annat håll, kan alltså inte hålla med i den kritik som Comhem får. Man undrar ju om det är olika kundtjänster för olika städer eller har jag alltid haft tur att hamna hos bra personer. Vem vet?!
Kritiken riktar sig mot kundtjänst, dom flesta verkar vara överrens om att comhem har en bra produkt när den väl fungerar.
Shit, tror jag tappade tråden igen, skulle komma in på de kusilga i hur beroende man blir av ett fungerande internet. Inser att det finns inte mycket som man kan klara på annat sätt än just internet:
- vad är det på tv? usch, bläddra i tidningen eller i text-tv, eller digitalboxen.
- vad händer i världen? pricka in en nyhetssändning på tv, kan inte ens komma ihåg vilka tider som numera gäller för nyheterna.
- hitta telefonnummer, skulle fylla en vab-anmälan (blankett) till försäkringskassan och hur hittar man nummret till skolan när man kastat alla telefonkataloger.
Sedan när man väl fått igång allting och kollat mailen och det nödvändigast så blir man ändå sittande där och ev surfar utan mål.
Men det finns iallafall vissa grundläggande behov som man skapat och som gör att en tid utan "nätet" blir jävligt jobbig.
Tänker man tillbaka så satt man i slutet av 90-talet och kopplade upp sig med modem över telefonledningen. Nådde svindlande hastigheter på 56 kbs. Kbs är kilobit per sekund för er som inte visste det. Numera har man 50 Mbs fast uppkoppling.
Hur faan orkade man surfa förr??
Hur sjutton förklarar man hur det var förr för sina barn? Dom är ju konstant uppkopplade, hemma och via mobilen. Alltid nåbara.
Utom Sofie som faktiskt ofta stänger av telefonen men jag börjar missatänka att hon bara är rädd om batteriet......
/Storjuto
Kommentarer
Postat av: Mats T
Det verkligt imponerande är att du, Storjuto "surfade" på internet vid en tid när de flesta fortfarande hade svartvit-tv(nästan).
Och det framför en blinkande prompt och analoga listor på ftp-siter att besöka och förundras över.
Man tänker ofta på vår föräldrageneration som upplevt så "mycket förändring". Nu börjar jag få perspektiv på vår egen generations upplevelser och allt förändras kanske ännu fortare nu. Eller så är det ett tecken på att vi börjar bli gamla helt enkelt..Det var bättre förr.
Trackback
