Nya utmaningar, ny stimulans....
Inte många som vet vad det innebär men för mig personligen är detta en ynnest få förunnat.
Ända sedan den lyckliga dagen, 1997 tror jag bestämt att det var, då Mats lyckades ordna med en prenumeration på den numera i graven lagda tidskriften Språkvård, till vår då gemensamma arbetsplats, så har inte världen varit sig lik.
Det svarta fåret i fikarummet hade äntligen fått ett eget forum. Att få läsa veckans ord (eller kanske månadens?), grubbla tillsammans över tvetydiga tolkningar och betydelser, suga på den söta karamell som man endast finner i uttalet av ett sällan använt tyskt låneord......
Hulk, med gråten i halsen konstaterar jag att sådana tillfällen aldrig kommer igen.
Mest för att det lilla bladet Språkvård inte längre finns men även då mina och Mats vägar skiljts åt.
Skönt då att få åka till vägs ände (använder lite stockholmstermer), få möta den lappländska fjällvärldens främsta stad i all sin prakt!
Andas den friska luft som under mina första 34 år givit mig den grundhälsa jag idag nyttjar till att härda ut i milslånga bilköer på väg till en aldrig riktigt tacksam kund. Sitta still och lyssna på Gert Fylking i 140 minuter om dagen ställer en del krav på såväl kropp som själ.
Skönt då att få träffa vänner från förr. Se att tiden skurit djupa fåror även i deras ansikten samt hängt ett och annat extra kilo kring byxbältet även på dom.
Säga vad man vill om Norrlands Guld men bra för figuren är den faan inte.
Skönt då att upptäcka att under de slitna ytor som utgör dessa vänners kroppar och anleten, kunna finna att samma värme, omtanke, humor och vänskap som tidigare finns kvar.
Stort, mycket stort!
Och utmaningar är ju till för att antas så när Mannen med stort M nu läser de av mina minst obskyra och oetiska tankar som jag med stort mod publicerar på denna över hela jorden tillgängliga yta, så gäller det att leverera.
Leverera! Det har nog varit en de saker som Mannen och jag (m fl) brunnit mest för under den tid vi jobbat ihop. Levererat har vi gjort också, på gott och ibland på ont. Men roligt har vi alltid haft och sporrande har det alltid varit.
Tänk bara på milstolpar som den första php-sidan med produktionssiffror, hur vi sålde in webben till en papperstillverkare, sena nätter med art och instore samt alla fantastiska applikationer och lösningar vi jobbat med men som oftast endast nått stadiet vaporware i utvecklingsprocessen!
Inte utan att det rycker i baguetten nu också, om man får låna ett citat från Robinson.
Måste nu försöka dämpa min upphetsning över allt detta och försöka ta mig i säng. En ny dag väntar med nya leveranser. Kunder skall förnöjas och förhöjas!
På återseende!
/Storjuto
"suga på den söta karamell som man endast finner i uttalet av ett sällan använt tyskt låneord.."
Dina ord är som byxvarmt smör i mina öron...det var en mycket uttömmande formulering som beskriver stämningen och känslorna på ett mycket exakt sätt och skänker välbefinnande för läsaren.
Viktigt är att nämna vilken glädje jag kände när Storjuto med fru samt Fredrik med respektive hade bestämt sig för att komma upp till lappland, det var äkta glädje. Och det gör människor starka att få känna ibland.
Det är trevligt att tänka på att vissa människor knyter man band med som är väldigt hållbara, trots stora geografiska avstånd.
Jag minns Språkvård,
"Insändarfrågan: Heter det besikta eller besiktiga bilen?
undrar Jan-Egon Warpa i Lomma"
"Svar: båda alternativen är numera korrekta, det förra är vanligare än det senare
Tack för din underfundiga fråga Jan-Egon!"
Det var en fin tidskrift. Efter min sambos föräldrars dödsbo har en hel del roliga saker hamnat i vår ägo. Bla nästan kompletta årgångar av "Veckans Äventyr" och "Jules Verne Magasinet" från åren 1942-46. Tidningarna är i stort sett i nyskick och det är speciellt kul att läsa annonserna som är klämkäcka och raska i sin känsla och utformning.
"Medel mot Hemorrojder" löd en iögonfallande annons.
Jag undrar lite vilka målgrupper dessa tidningar hade med tanke på hemorrojderna, mestadels sci-fi serier samt lite western, Djungel-Jim och Karl-Alfred. Jag trodde det var en lite yngre målgrupp som läste dessa. Följdaktligen bör hemorrojder varit tämligen frekvent förekommande bland 40-talets ungdomar.
Sen påstår man att allt var bättre förr, men det stämmer inte vad gäller hemorrojder.
