Sådan far, sådan son....

Jag tror att jag håller på att bli som min far.

Skall nu kort redovisa två indikationer, ser därefter fram emot kommentarer kring detta.

Vill också passa på att tacka min läsare!

Bevis A; i helgen möblerade vi om hemma, har köpt en för stor tv. I samband med det skulle en bokhylla flyttas och i samband med det så upptäckte vi att den var lite vinglig. Vad gör Juto då? Jo, kom att tänka på ett par fina vinkeljärn som jag haft liggande ute i garaget i väntan på ...ja kanske på detta!

Hämtade in dom och skulle till att skruva fast dom invändigt i bokhyllan för att därigenom skapa stabilitet. In kommer min fru och frågar vad jag gör. Förklarar min smarta plan och får till svar att det kommer ju att se fördjävligt ut samt att det kanske också gör att böckerna inte går att ställa in i hyllan. Typ en av produktens grundfunktioner, hö höhö.

Jaha, klart att hon har rätt i det. Kan ju inte ifrågasätta hennes omdöme då hon tidigare bevisat att det är felfritt genom att hon gifte sig med undertecknad.

Kände då och där att jag agerade precis som min käre far skulle gjort. Ut i garaget eller ned i källaren och hitta den där prytteln som man sparat i tusen år och nu äntligen hittat ett användningsområde för.

För att ge min far lite cred (slang som betyder kredibilitet, för er gamlingar..) så lyckades han oftast få till en funktionell och i många fall också snygg lösning. Kanske en kompetens som inte gått i arv?!

Bevis B; under middagen hos familjen Lindfors dukades det upp med nya glas. Hade själv fått en 8:a julmust tidigare under kvällen i ett vanligt dricksglas. Kände att det var tämligen oansvarigt av mig att sluta dricka ur det glaset för att övergå till det finare glaset. Nej, jag kör vidare med mitt riktigt bra glas, skall ju dessutom fortsätta med julmust.....

Minns i samband med det hur många diskussioner jag haft med min far då jag försökt få honom att 1) inte dricka kaffet efter maten i dricksglaset utan istället i en kopp, 2) försökt få honom att drick snapsen efter kaffet i ett snapsglas och inte i glaset som han druckit mjölk och kaffe ur. Tänker inte ens ta upp det faktum att det knappt gick att få honom att ta tag i ett vinglas när det fanns Duralex från 1965 i närheten.

I rest my case...... bring it on!

/Storjuto

Kommentarer
Postat av: Nacka-mannen

Förvånar mig att ingen kommenterat detta... Apropå Bevis A kan jag nog skriva under på att du är Lill-Henning alltid. Jag minns ett tillfälle när Henning visade samma praktiska entusiasm för ca 18 år sedan: min och Jonnys käre vän Andreas hade en gammal hederlig VW bubbla vars sido-insteg höll på att rosta sönder och samman. Hennings lösning var givetvis att kapa till ett par plankor och ersätta med. Behöver jag tillägga att Andreas reaktion var densamma som Evas...? Men ingen ska i alla fall klandra er för att stå handfallna. Tjing från Nacka

2010-01-25 @ 16:49:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0