Media, media, vad händer....
Jag försöker läsa UNT varje morgon. Läser också mycket på nätet. Som t ex den av våra stora dagstidningar som i mina ögon stått för det största förfallet, Aftonbladet.
Innan vi ger oss på dom så låt mig ta ett färskt exempel på hur media arbetar. Läste torsdagens eller möjligen fredagens Metro. En rubrik på första sidan löd, "Var femte flicka utsatt för sexuella övergrepp". Mycket otäckt att läsa och naturligtvis blev jag intresserad, jag har ju själv två flickor och då skulle nyheten innebära att i deras respektive klasser så skulle alltså 2 flickor blivit utsatta för sexuella övergrepp. Kusliga siffror!
Läste vidare i texten och ser då att det finns en liten faktaruta i artikeln. I den står dock lite andra siffror än i rubriken. Där står att 8% av flickor i åldrarna 20-35 (minns ej det exakta spannet) har utsatts för sexuella övergrepp. Det står också att 20% av flickorna någon gång hamnat i situationer som upplevts som sexuellt tvingande eller obehagligt. Ooops!
Hur var det personen som skrev artikeln tänkte här? Självklart att man söker efter en bra rubrik och det kunde man producera här. Tråkigt dock att ingen ifrågasätter detta. Ok, det handlar om en dyster statistik oavsett vilken procent som man lyfter fram. Men tror man verkligen att en braskande rubrik ger ett större engagemang?
Jovisst gör det det, men bara i det korta perspektivet. Speciellt om alla någorlunda intelligenta personer bemödar sig att läsa hela artikel.
Dessvärre tror jag att de flesta nöjer sig med att läsa rubriken, dela den med sin make/maka över morgonkaffet, kanske ta upp det under lunchen på jobbet, förfäras över siffrorna och vart vårt samhälle är på väg, men inte på riktigt sätta sig ned och fundera över vad siffrorna innebär.
Jävla sopor!
Kolla in följande site; www.gapminder.org här ser ni Hans Rosling som jobbar med att sprida information och kunskap om vad man kan åstadkomma med statistik. Han är professor inom internationell hälsa. Mycket sevärt samt tänkvärt!
God Jul!
Storjuto
