Internet - det som är bra är också det som är dåligt...
Rubriken har att göra med precis det som är den största fördelen respektive den största nackdelen med internet. Varenda kotte som kan stava till hyper text markup language (HTML) tar sig ut på internet och bidrar med kunskap, information, data och annat högt och lågt.
Alla andra kottar tar sig också ut på internet likt en skock skjutglada amerikaner som skall ut och synas med sin nyvunna frihet. Skotten haglar så det gäller att se efter var man sticker upp huvudet.
Vad är det jag försöker säga? Jo, det underbara med nätet är självklart denna oändliga ocean av information som ligger utbrett vid ens solvarma fötter. Bara att kliva iväg och insupa visdomen, förpackad som sagt både högt och lågt.
Som internet såg ut i sin barndom så fylldes informationstankarna på av de mer intellektuella eftersom nätet på den tiden var förbehållet ett begränsat antal kretsar av människor. Institutioner, forskare, skolor, så sakteliga företag och sedan slutet av 90-talet den fullkomliga explosionen av uppkopplingar världen över.
Källkritik har naturligtvis alltid krävts, man kan inte bara ta saker man läser på nätet för givet.
Vad är då dåligt? Jo naturligtvis så har nu varenda jävla stolpskott över hela världen kommit ut på nätet och kan bidra med sin aldrig sinande ström av inkompetenta kommentarer och inlägg på alla världens sidor.
Vad hittar då Aftonbladet på? Jo, att man skall kunna skriva kommentarer till de nyheter som publiceras. Antar att det sitter en 10-20 pers och censurerar alla inlägg med dynga, rasism mm som dessa nu uppkopplade apor sprider omkring sig. Men dom hinner fan inte med......
När vi ändå är inne på ämnet A-bladet så ser det också ut som om de flesta av skribenterna (kan man nog inte kalla dom) där hör till den skaran som inte bidrar till att öka bildningen genom sina ilitterära nyhetsartiklar.
Läste också om hockeydomaren som blev träffad av pucken och dog. Mycket tragisk händelse. Och lika tragiskt då att läsa alla idioters kommentarer till detta. Man blir ju mörkrädd......
Nu tror jag på ett öppet samhälle och ett öppet internet och hoppas att det så småningom skall ordna till sig. Tyvärr ser ju inte frukten av ett evigt bloggande ut att göra någon nytta i utbildningssyfte, tvärtom utvecklas något sorts eget språk kring detta fenomen.
Coolt - javisst, möjligt att stoppa - knappast, bra för samhällsutvecklingen - tja, vi har ju levt med olika typer av s k utveckling under många år så det är väl bara att gilla läget.
/Storjuto
Alla andra kottar tar sig också ut på internet likt en skock skjutglada amerikaner som skall ut och synas med sin nyvunna frihet. Skotten haglar så det gäller att se efter var man sticker upp huvudet.
Vad är det jag försöker säga? Jo, det underbara med nätet är självklart denna oändliga ocean av information som ligger utbrett vid ens solvarma fötter. Bara att kliva iväg och insupa visdomen, förpackad som sagt både högt och lågt.
Som internet såg ut i sin barndom så fylldes informationstankarna på av de mer intellektuella eftersom nätet på den tiden var förbehållet ett begränsat antal kretsar av människor. Institutioner, forskare, skolor, så sakteliga företag och sedan slutet av 90-talet den fullkomliga explosionen av uppkopplingar världen över.
Källkritik har naturligtvis alltid krävts, man kan inte bara ta saker man läser på nätet för givet.
Vad är då dåligt? Jo naturligtvis så har nu varenda jävla stolpskott över hela världen kommit ut på nätet och kan bidra med sin aldrig sinande ström av inkompetenta kommentarer och inlägg på alla världens sidor.
Vad hittar då Aftonbladet på? Jo, att man skall kunna skriva kommentarer till de nyheter som publiceras. Antar att det sitter en 10-20 pers och censurerar alla inlägg med dynga, rasism mm som dessa nu uppkopplade apor sprider omkring sig. Men dom hinner fan inte med......
När vi ändå är inne på ämnet A-bladet så ser det också ut som om de flesta av skribenterna (kan man nog inte kalla dom) där hör till den skaran som inte bidrar till att öka bildningen genom sina ilitterära nyhetsartiklar.
Läste också om hockeydomaren som blev träffad av pucken och dog. Mycket tragisk händelse. Och lika tragiskt då att läsa alla idioters kommentarer till detta. Man blir ju mörkrädd......
Nu tror jag på ett öppet samhälle och ett öppet internet och hoppas att det så småningom skall ordna till sig. Tyvärr ser ju inte frukten av ett evigt bloggande ut att göra någon nytta i utbildningssyfte, tvärtom utvecklas något sorts eget språk kring detta fenomen.
Coolt - javisst, möjligt att stoppa - knappast, bra för samhällsutvecklingen - tja, vi har ju levt med olika typer av s k utveckling under många år så det är väl bara att gilla läget.
/Storjuto
Bara ismaskinerna gör ju att man vill kolla på NHL-hockey...
Eller vad säger ni om Zambonin i San Jose's Shark Tank.....
/Storjuto
/Storjuto
Parkeringsorienterare och annat löst folk....
Dags att dra igenom några av stereotyperna som man kan hitta på en normalstor parkering så i efternyårstider, ja inte bara nu förstås utan vilken dag på året som helst.
Låt mig börja med min personliga favorit; Parkeringsorienteraren. Denna typ har som sitt viktigaste mål att kunna ta sig från infarten till parkeringen till en bra parkeringsplats genom att köra kortaste möjliga sträcka.
Detta innebär naturligtvis att ingen som helst hänsyn tas till den logiska och för säkerheten så viktiga trafikstruktur som bygger upp en standardiserad svensk parkeringsplats på 2000-talet.
Notera följande viktiga hörnstenar; tydliga infarter, tydligt markerade parkeringsrutor inordnade i geometriska mönster. Sådant ser jag och uppskattar när jag kör in på en parkering. Det är viktigt att veta att man kan köra runt på en parkering och leta efter en ledig ficka utan att behöva ha samma split-vision och beredskap som krävs på en rallycrossbana.
Parkeringsorienteraren saknar fullständigt respekt för att trafikreglerna som gäller i övrigt också gäller inne på en parkering. Tvärtom så tar parkeringsorienteraren varje tillfälle i akt till att bryta mot så många av dessa regler som möjligt.
Han/hon kör för fort.
Han/hon genar flitigt över såväl parkeringsrutor som genomfarter som gångytor.
Målet är som sagt att ta sig till en p-ruta på kortast möjliga körsträcka. Ingen hänsyn visas andra trafikanter, redan parkerade fordon eller ens gående mammor med barnvagn.
Och vad vinner då denna typ? Ja förutom att han till sist tagit sig till sin ruta, så har han naturligtvis föraktet från hela den skara människor som försökte vistas på parkeringen samtidigt som honom med sig i i butiken.
Behöver jag ens nämna att samma mål gäller för honom när han skall ut från parkeringen också.....
Vi hörs!
/Storjuto
Låt mig börja med min personliga favorit; Parkeringsorienteraren. Denna typ har som sitt viktigaste mål att kunna ta sig från infarten till parkeringen till en bra parkeringsplats genom att köra kortaste möjliga sträcka.
Detta innebär naturligtvis att ingen som helst hänsyn tas till den logiska och för säkerheten så viktiga trafikstruktur som bygger upp en standardiserad svensk parkeringsplats på 2000-talet.
Notera följande viktiga hörnstenar; tydliga infarter, tydligt markerade parkeringsrutor inordnade i geometriska mönster. Sådant ser jag och uppskattar när jag kör in på en parkering. Det är viktigt att veta att man kan köra runt på en parkering och leta efter en ledig ficka utan att behöva ha samma split-vision och beredskap som krävs på en rallycrossbana.
Parkeringsorienteraren saknar fullständigt respekt för att trafikreglerna som gäller i övrigt också gäller inne på en parkering. Tvärtom så tar parkeringsorienteraren varje tillfälle i akt till att bryta mot så många av dessa regler som möjligt.
Han/hon kör för fort.
Han/hon genar flitigt över såväl parkeringsrutor som genomfarter som gångytor.
Målet är som sagt att ta sig till en p-ruta på kortast möjliga körsträcka. Ingen hänsyn visas andra trafikanter, redan parkerade fordon eller ens gående mammor med barnvagn.
Och vad vinner då denna typ? Ja förutom att han till sist tagit sig till sin ruta, så har han naturligtvis föraktet från hela den skara människor som försökte vistas på parkeringen samtidigt som honom med sig i i butiken.
Behöver jag ens nämna att samma mål gäller för honom när han skall ut från parkeringen också.....
Vi hörs!
/Storjuto
Go A-bladet....
Hej, sista inlägget på ett tag i detta ämne, sedan skall jag försöka släppa det och inte reta upp mig på det igen.
Rubrik på A-bladet idag: "TV-profil kraschade sin lyxbil i snökaoset." Måste naturligtvis kolla vilken kändis och profil detta handlar om........
Döm om min förvåning när profilen i fråga är ingen mindre än vem då.....jo Kräk-Eva!
Förlåt vadå, vem då sa du???
Vem faan är Kräk-Eva och på vilket underligt sätt kan hon i svenska folkets ögon vara en tv-profil??
Suck! Blir jag trött eller blir jag trött?!
Dessvärre råkar jag nu veta vem denna "profil" är. Hon lyckades med konststycket att kräkas i direktsändning när hon var programledare för det "välkända" programmet som jag inte vet vad det heter men där människor utan jobb skall sitta hela dagarna och gissa ord och ringa in till henne och berätta vilket ord dom gissar på för att kanske få en chans att vinna pengar.
Nämnde jag att programmet i fråga går i ZTV eller möjligen TV3 mitt på dagen. Dvs inget som ständigt ligger högt på listorna i tittartoppen.
Tillbaka till frågan, hur kan då denna kvinna bli ikoniserad till en tv-profil av en kvinnlig reporter (är hon verkligen det?) på A-bladet?
Ja, hon kanske kan kallas för internet-profil om man tänjer på gränserna rejält. Klippet med hennes spya har väl setts på Youtube av alla på planeten som har tillgång till anständigt bredband eller?
Kvinnan på A-bladet som skrev nyheten kan nog däremot inte skilja medierna åt eftersom hon anser att detta kan upphöja Kräk-Eva till en tv-profil.
Själva olyckan döär hon kraschade sin lyxbil tänker jag inte ens kommentera.
Känner att jag kanske måste maila reportern och försöka förstå hur hennes världsbild (eller om det är A-bladets) ser ut.
/Storjuto
Fel, fel, fel och fel igen....
Vi har pausat vår prenumeration på UNT. Den kommer varje dag, hela veckan och innehåller en hel del läsvärt men oftast sitter i allafall jag och bara snabbbläddrar igenom den för att få det gjort. Guldkornen i mina grumliga ögon är söndagar med korsordet. Alltid kul att sitta och lösa det med en kopp kaffe.
Men beroende på hur vi jobbar så hinner man inte läsa tidningen på morgonen så när man har tillfälle dvs på kvällen så har det mesta redan blivit passe. Old news skulle man kunna säga....
Via webben får man ju i sig det mesta fortlöpande under dagen så egentligen är det endast specialartiklar som kan dra till sig intresset i tidningen.
Så nu skall vi testa att vara utan ett tag och se hur det går..
Nu till rubriken, var inne på Aftonbladet i morse och läste om dramat när valfångare i Japan "rammade aktivisternas superbåt och klöv den på mitten".
Jodå, så stod det. Dessutom fanns det ett filmklipp där man kunde se hela händelsen. Så jag kollade på det för att se det med egna ögon.
Bara för informationens skull så handlar inte detta om min inställning till själva valfångsten dvs inget för eller emot. Det handlar uteslutande om hur A-bladet ånyo väljer att vinkla till sina rubriker och texter för att det skall bli mer attraktivt.
Såg händelsen i filmklippet och läste artikeln på nytt.
1) Superbåt? Definition, tack! Ok, den var tydligen dyr enligt A-bladets uppgifter, vad i övrigt var super med den? Räckte kanske med ett coolt utseende och ett högt pris enligt reportern men jag bara undrar.
2) Aktivisternas båt rammades. Inte riktigt så ser det ut i filmen. Valfångarnas fartyg är en stor koloss som knappast vänder på en femöring. Hur skall den kunna ramma någonting som inte placerar sig i dess väg? På filmen ser man också hur "superbåten" kör in framför fartyget och blir rammat.
Och om man sitter i en superbåt, varför lyckas man då inte undvika att bli rammad. Man borde ju rimligen kunna köra i cirklar runt fartyget med sin superbåt.
3) Fartyget klöv superbåten på mitten. Nja, då har man inte koll på sin omgivning eller så sov man sig igenom vitala delar av svenska lektionerna. Mitten på en båt heter kanske något fint på sjömansspråk men mitten är väla alltid mitten. På filmen kapas en bit av fören bort på superbåten. Dock inte i närheten av det som i mina ögon är mitten.
Petitesser kanske ni tycker och ja, jag kan hålla med om det. Men noggrannhet i detaljer och en korrekt språklig och skriftlig återgivelse av en nyhetshändelse är väl faan i mig det allra minsta man kan begära.
Återigen är detta ett exempel på hur ambitiösa nyhetsreportrar på A-bladet leker att dom är något annat, journalister eller författare kanske. Är detta något som företagskulturen på A-bladet inbjuder till eller uppmuntrar?
Visst, man drar nog till sig fler läsare vilket betyder intäkter någonstans i kedjan men till vilket pris? Läser man folks kommentarer på "nyheter" i A-bladet så finns det naturligtvis massvis med kommentarer från den kategori människor som A-bladet vill nå, okunniga, ignoranta och icke upplysta neanderthalare som känner sig som Jan Guillo när dom kan få kommentera en nyhet.
Att dom sedan inte kan stava, förstå ironiska kommentarer från andra, visa empati för seriösa kommentarer eller alltid bara måste avsluta alla sina inlägga med "AIK suger", visar ju bara att A-bladet har en trogen skara läsare som blir intellektuellt stimulerade av deras "upphottade" nyheter.
Tack och lov att denna skara inte kommer att stå i täten och driva samhällsutvecklingen framåt. Eller är det kanske det som dom gör på detta sätt?! Ruggig tanke.....
Många reagerer dock på A-bladets nyheter på samma sätt som jag, med lite metallsmak i munnen. Det finns forum där många ondgör sig över A-bladet och helt sonika har bidragit till tidningens öknamn, Aftonhoran.
/Storjuto
Men beroende på hur vi jobbar så hinner man inte läsa tidningen på morgonen så när man har tillfälle dvs på kvällen så har det mesta redan blivit passe. Old news skulle man kunna säga....
Via webben får man ju i sig det mesta fortlöpande under dagen så egentligen är det endast specialartiklar som kan dra till sig intresset i tidningen.
Så nu skall vi testa att vara utan ett tag och se hur det går..
Nu till rubriken, var inne på Aftonbladet i morse och läste om dramat när valfångare i Japan "rammade aktivisternas superbåt och klöv den på mitten".
Jodå, så stod det. Dessutom fanns det ett filmklipp där man kunde se hela händelsen. Så jag kollade på det för att se det med egna ögon.
Bara för informationens skull så handlar inte detta om min inställning till själva valfångsten dvs inget för eller emot. Det handlar uteslutande om hur A-bladet ånyo väljer att vinkla till sina rubriker och texter för att det skall bli mer attraktivt.
Såg händelsen i filmklippet och läste artikeln på nytt.
1) Superbåt? Definition, tack! Ok, den var tydligen dyr enligt A-bladets uppgifter, vad i övrigt var super med den? Räckte kanske med ett coolt utseende och ett högt pris enligt reportern men jag bara undrar.
2) Aktivisternas båt rammades. Inte riktigt så ser det ut i filmen. Valfångarnas fartyg är en stor koloss som knappast vänder på en femöring. Hur skall den kunna ramma någonting som inte placerar sig i dess väg? På filmen ser man också hur "superbåten" kör in framför fartyget och blir rammat.
Och om man sitter i en superbåt, varför lyckas man då inte undvika att bli rammad. Man borde ju rimligen kunna köra i cirklar runt fartyget med sin superbåt.
3) Fartyget klöv superbåten på mitten. Nja, då har man inte koll på sin omgivning eller så sov man sig igenom vitala delar av svenska lektionerna. Mitten på en båt heter kanske något fint på sjömansspråk men mitten är väla alltid mitten. På filmen kapas en bit av fören bort på superbåten. Dock inte i närheten av det som i mina ögon är mitten.
Petitesser kanske ni tycker och ja, jag kan hålla med om det. Men noggrannhet i detaljer och en korrekt språklig och skriftlig återgivelse av en nyhetshändelse är väl faan i mig det allra minsta man kan begära.
Återigen är detta ett exempel på hur ambitiösa nyhetsreportrar på A-bladet leker att dom är något annat, journalister eller författare kanske. Är detta något som företagskulturen på A-bladet inbjuder till eller uppmuntrar?
Visst, man drar nog till sig fler läsare vilket betyder intäkter någonstans i kedjan men till vilket pris? Läser man folks kommentarer på "nyheter" i A-bladet så finns det naturligtvis massvis med kommentarer från den kategori människor som A-bladet vill nå, okunniga, ignoranta och icke upplysta neanderthalare som känner sig som Jan Guillo när dom kan få kommentera en nyhet.
Att dom sedan inte kan stava, förstå ironiska kommentarer från andra, visa empati för seriösa kommentarer eller alltid bara måste avsluta alla sina inlägga med "AIK suger", visar ju bara att A-bladet har en trogen skara läsare som blir intellektuellt stimulerade av deras "upphottade" nyheter.
Tack och lov att denna skara inte kommer att stå i täten och driva samhällsutvecklingen framåt. Eller är det kanske det som dom gör på detta sätt?! Ruggig tanke.....
Många reagerer dock på A-bladets nyheter på samma sätt som jag, med lite metallsmak i munnen. Det finns forum där många ondgör sig över A-bladet och helt sonika har bidragit till tidningens öknamn, Aftonhoran.
/Storjuto
Saker och ting var tydligare förr......ju förr ju tydligare.....
Därmed inte sagt att det nödvändigtvis var bättre. I mitt sökande efter egen och andras släkt springer jag ofta på roliga notiser etc i kyrkböcker. Tänkte dela med mig av ett exempel där just det här med tydlighet kommer in.
Idag är det ju ganska känsligt hur vi uttrycker oss om andra människor. Vi har rasism, moral, etik, mobbing samt säkert en massa andra definitioner som hjälper oss att hantera aspekter på andra människor.
Idag finns en massa saker man inte bör säga om andra. Så var det kanske också förr men samtidigt fanns inom vissa områden en tydlighet som vi kanske skulle må bra av idag, i vissa sammanhang åtminstone.
Exempel på hur det kunde se ut i en husförhörslängd från slutet av 1800-talet.
En särskild förteckning över de blinda. Kanske praktiskt i många fall. Vad vet jag....
Förteckning över dövstumma!? Kanske fanns det praktiska skäl även för detta. Förvånande är dock hur många personer som föll in i den kategorin. Var det en vanlig defekt förr i tiden eller? Får man förresten kalla det för defekt?
Nu över till ytterligare en förteckning och nu kanske det praktiska med denna är mer tydlig?!
Sinnessjuka! Javisst, det är väl något som vi idag också skulle ha nytta av eftersom dessa personer beroende på sjukdomstillstånd kan orsaka stora skador i samhället och för enskilda individer (läs Engla.....).
Men, visst ja, det hade vi ju full koll på till för några år sedan när hela psykvården sparades bort och blev en öppen inrättning baserad på i princip frivillighet från dessa sjuka individer att söka vård och låta sig läggas in.
Återupprätta denna lista!!
Och nu när vi ändå är något på spåret så varför inte kolla in hur man såg på saker förr!!
Min absoluta favorit! En förteckning över idioter!
Hade vi en sådan idag, tänk så mycket tid vi kunde spara, tänk den positiva effekt detta skulle ha på Sveriges BNP. Alla affärer, samtal, diskussioner, köer till kundtjänster mm mm mm, som vi skulle slippa om vi bara hade denna enkla lista!
Någon ringer dej, kolla listan, oj det är en IDIOT, jag svarar inte!
Du ringer kundtjänst och personen som svarar finns med på listan! Lägg på och försök på nytt tills du slipper prata med en IDIOT.
Chefen din skickar ut dej på jobb med en kollega. Oops, han finns med på listan, dumpa honom i Sala och gör jobbet själv!!
Thank You the IDIOT-lista!!
Håller ni inte med!!
Förr hade man också en annan lista som till viss del även finns idag, nämligen denna...
Här finns de viktiga personerna i samhället noterade. Här hittar man samhällets stöttepelare och moraliska och etiska förebilder. Och det är nu som jag ser ljuset....
Är det då inte så att från sent 1800-tal till nutid, under de senaste dryga 100 åren som passerat så har vi faktiskt slagit ihop två av dessa listor till en. En rationalisering om man så vill alternativ ett klarställande av det som folk redan på 1800-talet visste, vi måste ha koll på idioterna!
Hur menar jag då? Jo idag hittar vi ju listor som denna nedan, vilket förklarar det mesta i mina ögon!
Självklart! Idiot-listan från 1800-talet finns ju kvar!!
/Storjuto
Idag är det ju ganska känsligt hur vi uttrycker oss om andra människor. Vi har rasism, moral, etik, mobbing samt säkert en massa andra definitioner som hjälper oss att hantera aspekter på andra människor.
Idag finns en massa saker man inte bör säga om andra. Så var det kanske också förr men samtidigt fanns inom vissa områden en tydlighet som vi kanske skulle må bra av idag, i vissa sammanhang åtminstone.
Exempel på hur det kunde se ut i en husförhörslängd från slutet av 1800-talet.
En särskild förteckning över de blinda. Kanske praktiskt i många fall. Vad vet jag....
Förteckning över dövstumma!? Kanske fanns det praktiska skäl även för detta. Förvånande är dock hur många personer som föll in i den kategorin. Var det en vanlig defekt förr i tiden eller? Får man förresten kalla det för defekt?
Nu över till ytterligare en förteckning och nu kanske det praktiska med denna är mer tydlig?!
Sinnessjuka! Javisst, det är väl något som vi idag också skulle ha nytta av eftersom dessa personer beroende på sjukdomstillstånd kan orsaka stora skador i samhället och för enskilda individer (läs Engla.....).
Men, visst ja, det hade vi ju full koll på till för några år sedan när hela psykvården sparades bort och blev en öppen inrättning baserad på i princip frivillighet från dessa sjuka individer att söka vård och låta sig läggas in.
Återupprätta denna lista!!
Och nu när vi ändå är något på spåret så varför inte kolla in hur man såg på saker förr!!
Min absoluta favorit! En förteckning över idioter!
Hade vi en sådan idag, tänk så mycket tid vi kunde spara, tänk den positiva effekt detta skulle ha på Sveriges BNP. Alla affärer, samtal, diskussioner, köer till kundtjänster mm mm mm, som vi skulle slippa om vi bara hade denna enkla lista!
Någon ringer dej, kolla listan, oj det är en IDIOT, jag svarar inte!
Du ringer kundtjänst och personen som svarar finns med på listan! Lägg på och försök på nytt tills du slipper prata med en IDIOT.
Chefen din skickar ut dej på jobb med en kollega. Oops, han finns med på listan, dumpa honom i Sala och gör jobbet själv!!
Thank You the IDIOT-lista!!
Håller ni inte med!!
Förr hade man också en annan lista som till viss del även finns idag, nämligen denna...
Här finns de viktiga personerna i samhället noterade. Här hittar man samhällets stöttepelare och moraliska och etiska förebilder. Och det är nu som jag ser ljuset....
Är det då inte så att från sent 1800-tal till nutid, under de senaste dryga 100 åren som passerat så har vi faktiskt slagit ihop två av dessa listor till en. En rationalisering om man så vill alternativ ett klarställande av det som folk redan på 1800-talet visste, vi måste ha koll på idioterna!
Hur menar jag då? Jo idag hittar vi ju listor som denna nedan, vilket förklarar det mesta i mina ögon!
Självklart! Idiot-listan från 1800-talet finns ju kvar!!
/Storjuto
